Hej..

Jo, här har ni en sak jag skrev igår:

De rycker i mitt hår. Hårt.
Jag skriker av smärta då de börjar skära upp mina kinder.

De skrattar.
Snart kan jag inte hålla ögonen öppna eftersom blodet från min såriga panna strömmar ner.
Nu känner jag inte mina fingrar längre, om jag har några.
Jag blundar för blodet rinner ner i ögonen.
Någon slår mig i magen, jag tappar luft.
Jag gråter.

De skrattar.
Om misshandel aldrig hade uppfunnits.
De ristar nått i mitt ben.
Varför jag?
De skrattar.
Jag svimmar.
Nästa gång jag öppnar ögonen är som död.
De ska få igen.

Natten efter kan man höra plågade skrik från slakteriet.
Och ett skadeglatt skratt, från en tjej som inte kan vara äldre än 7.
Med sin halva närvaro så lyckas hon fixa de två männens liv.

Även om hon är död.

Nu. Varje natt vid tolvtiden, om man lyssnar riktigt riktigt noga, så kan man höra hennes skratt och hur en såg går igång. Då någons liv slutar.

Så..? Vad tyckte ni?

Tyvärr måste jag åka nu..

SES!

Hej.

Jag tänker sluta med den novelln jag skrev här på bloggen, så ja..
Tror jag ska börj apå ngn ny, såsmåningom...

Jag är sååå ledsen att jag inte har laggt upp nått inlägg...

Just nu har jag ont i magen så ska bara säga att jag uppskattar att det är NÅGON som tittar på min blogg...

Kram på dig som läser// Kissen! ♥