Hej..

Jo, här har ni en sak jag skrev igår:

De rycker i mitt hår. Hårt.
Jag skriker av smärta då de börjar skära upp mina kinder.

De skrattar.
Snart kan jag inte hålla ögonen öppna eftersom blodet från min såriga panna strömmar ner.
Nu känner jag inte mina fingrar längre, om jag har några.
Jag blundar för blodet rinner ner i ögonen.
Någon slår mig i magen, jag tappar luft.
Jag gråter.

De skrattar.
Om misshandel aldrig hade uppfunnits.
De ristar nått i mitt ben.
Varför jag?
De skrattar.
Jag svimmar.
Nästa gång jag öppnar ögonen är som död.
De ska få igen.

Natten efter kan man höra plågade skrik från slakteriet.
Och ett skadeglatt skratt, från en tjej som inte kan vara äldre än 7.
Med sin halva närvaro så lyckas hon fixa de två männens liv.

Även om hon är död.

Nu. Varje natt vid tolvtiden, om man lyssnar riktigt riktigt noga, så kan man höra hennes skratt och hur en såg går igång. Då någons liv slutar.

Så..? Vad tyckte ni?

Tyvärr måste jag åka nu..

SES!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad vill ni att jag ska skriva om?

Hej.Jag tänker sluta med den novelln jag skrev här på bloggen, så ja..Tror jag ska börj apå ngn ny, såsmåningom...Jag är sååå ledsen att jag inte har laggt upp nått inlägg...Just nu har jag ont i magen så ska bara säga att jag uppskattar att det är N...

Hej :3Jag har tänkt ändra novellensnamn till bara "Trust"  :3------------------------------------------------------------------------------- Jag gick upp tidigt, gjorde mig två mackor med ost. Tvättade ansiktet och gick till skolan. Såklart så kläd...

Ingen kommentar.. väntar...  xD Men, lite frågor till er här:1. Vad ska ni göra i sommar?2. Favorit bok?3. Favorit film?4. Gillar ni övernaturliga saker?5. Hur gammla är ni?Ni behöver inte svara men jag ville göra ett lite anorlunda inlägg en innan x...

Efter skolan skulle jag hem, men jag trivdes inte där heller så jag bestämde mig för att gå till biblioteket. Jag mindes en sommar när mamma och jag satt här inne och läste böcker. En dag sa hon någonting jag inte kunde förstå: ”Dina medmännisk...