Eftersom pappa stack när mamma var gravid och
mamma dog i lungcancer så bor jag hos min fosterfamilj och har gjort i snart
7år. Men de lyssnar inte, de förstår inte, de vill inte ens höra vad jag
försöker förklara. Det är dötrist här, de har tre små ungar som springer runt
hela tiden, de är en precis vanlig familj som bor i ett lika tråkigt och vanligt
hus på en helt jävla normal gata med så jävligt, vanligt normala grannar. Det
tar kol på mig att ingen förstår, att ingen lyssnar, inte ens deras grannes
spöke vill lyssna, han bara gör kalsongryck på mig och skrattar. Ingen förstår,
jag är själv, ingen kommer någonsin att förstå, jag är helt ensam.
------------------------------------
Väldigt förlåt för ett superkort inlägg, ska nämligen på hajk nu, kmr inte kunna blogga på ett tag x(
Och nu var det Jordan som det handlade om x)
Vad tycker ni? Komentera duktigt, då blir det snart nästa del ;)