Ja, jag kanske kmr sluta skriva på min novell, sluta med denna blogg överhuvud taget, ingen bryr ju sig att ta tid och faktiskt läsa vad jag skrievr i min novell... Ingen komenterar eller frågar. Det är faktiskt inte så lätt dethär. Jag är 13, har fullt upp med skola och saker. Min mormor är sjuk och hon tror att hon snart kmr dö, hon säger det på olika sätt hela tiden ex " Vet du vad min högsta önskan är? Vet du vad min ällra, allra högsta önskan är? Det är att få se dig ta studenten". Och med det menar hon ju att hon kanske inte kmr att leva så länge. Jag började gråta hos skolsköterskan över det. Jag skulle faktiskt behöva lite hjälp o stöd, veta att jag gör någonting bra. Jag brukar ofta känna att jag inte är bra, jag räcker inte till eller att jag inte är fin. Jag till och med blir helt utom mig av glädje äneven om komentaren är kritiserande på ett bra sätt. Så snälla, snälla, finns det ingen där i världen som vill läsa en tjejs nybörjar texter? Jag gör vadsomhelst för att ni ska läsa och komentera. Har ni inga goda hjärtan som kan ge mig lite glädje för en gångs skull? För mig finns det inget bättre än att känna att jag har gjort något bra, iaf lite bra. Om jag får "A" på ett prov blir jag inte glad fören någon säger att det är bra. Så, snälla lilla du säg vad du tycker. Det betyder så sjukt mkt. Bara ett litet "Hej, fint du skriver men det skulle vara bättre om du visade vad Jordan kännde" Eller vad som hälst, snälla.. Jag behöver er, den lilla komentaren, den lilla extra sidvisningen. Det betyder så obegripligt mkt för mig. Så oförklarligt mkt. En liten komentar skulle göra min dag. Snälla.. jag behöver er...